Beat köpte jag med en dröm, en dröm om att lära mig valla. Han släpptes på får första gången då han var 6 månader och då tryckte han upp mig och alla fåren i ett hörn av hagen och där stog han supernöjd. Några månader senare började vi på nybörjarkurs och oftast gick det ganska bra. Bättre gick det när jag äntligen började förstå mig på det här med vallning.. Beat han hade inga som helst problem med att förstå sig på vad det hela handlade om..

Beat är mycket på alla sett och vis. Han är otroligt stark mot djur och orädd i alla situationer. Det har tagit otroligt med tid och många tårar men nu är han en väl fungerande vallhund som man kan lite på i (nästan) alla lägen. Jag kommer nog alltid att få han ett finger (eller kanske halva handen) i ögat på honom men han kommer ALLTID att flytta djur. Han har fått kämpa med kilometerlånga förflyttningar av flera hundra lamm och han ger inte upp. Vi har vallat oinvallade krångliga får och grupper med bara sura baggar. Han sviker inte, han slutar inte, han är min klippa helt enkelt..

Som tävlingshund blir Beat lätt överambitiös.. Han jobbar ibland på fyra får som om de vore 20 elefanter. Därav har jag flera gånger valt att gå av med honom för att markera att just så snabbt behöver vi inte jobba idag. Med med lite rutin och konsekvent träning gick det at få ordning på honom och sista starten 2009 var jag riktig nöjd med honom.
2010 kommer bjuda på många starter och vi satsar fram för allt på
IK-2 men vi kommer antagligen att starta några IK-1or också..